buntan
Cimbrian
Verb
buntan (third-person singular present indicative buntet, past participle gabùntet, auxiliary haban)
- (Sette Comuni) to wound, injure
Conjugation
Conjugation of buntan
| infinitive | buntan | ||||
|---|---|---|---|---|---|
| present participle | buntanten | ||||
| past participle | gabùntet | ||||
| auxiliary | haban | ||||
| indicative | subjunctive | ||||
| present | ich bunte | bar buntan | i | ich bunte | bar buntan |
| du buntest | iart buntet | du buntest | iart buntet | ||
| ear buntet | ze buntent | ear bunte | ze buntan | ||
| preterite (composed) |
ich han gabùntet | bar haban gabùntet | ii | ich buntate | bar buntatan |
| du hast gabùntet | iart habet gabùntet | du buntatest | iart buntatet | ||
| ear hat gabùntet | ze habent gabùntet | ear buntate | ze buntatan | ||
| imperative | — | buntabar | |||
| bunt (du) | buntet (iart) | ||||
| bunte (ear) | buntan (ze) | ||||
Derived terms
References
- “buntan” in Martalar, Umberto Martello; Bellotto, Alfonso (1974) Dizionario della lingua Cimbra dei Sette Communi vicentini, 1st edition, Roana, Italy: Instituto di Cultura Cimbra A. Dal Pozzo
Esperanto
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.