existensberättiga

Swedish

Etymology

existens (“existence”) +‎ berättiga (“justify”)

Verb

existensberättiga (present existensberättigar, preterite existensberättigade, supine existensberättigat, imperative existensberättiga)

  1. to give a right to exist
  2. to try to justify why something should exist
    Stå inte där och existensberättiga dom
    Don't stand there trying to justify their existence

Declension
Conjugation of existensberättiga (weak)
Active Passive
Infinitive existensberättiga existensberättigas
Supine existensberättigat existensberättigats
Imperative existensberättiga —
Imper. plural1 existensberättigen —
Present Past Present Past
Indicative existensberättigar existensberättigade existensberättigas existensberättigades
Ind. plural1 existensberättiga existensberättigade existensberättigas existensberättigades
Subjunctive2 existensberättige existensberättigade existensberättiges existensberättigades
Participles
Present participle existensberättigande
Past participle existensberättigad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.