förankra

See also: forankra

Swedish

Etymology

From German verankern or Dutch verankeren, equivalent to för- +‎ ankra. Cognate with Danish forankre, Norwegian Bokmål forankre and Norwegian Nynorsk forankra, forankre.

Verb

förankra (present förankrar, preterite förankrade, supine förankrat, imperative förankra)

  1. (transitive) to anchor
  2. to win support for (a decision or proposal, among members of a community)

Conjugation
Conjugation of förankra (weak)
Active Passive
Infinitive förankra förankras
Supine förankrat förankrats
Imperative förankra —
Imper. plural1 förankren —
Present Past Present Past
Indicative förankrar förankrade förankras förankrades
Ind. plural1 förankra förankrade förankras förankrades
Subjunctive2 förankre förankrade förankres förankrades
Participles
Present participle förankrande
Past participle förankrad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.