förfoga

Swedish

Etymology

From Middle Low German vörvö̂gen, vorvö̂gen, vorvogen, equivalent to för- +‎ foga. Compare German verfügen.

Verb

förfoga (present förfogar, preterite förfogade, supine förfogat, imperative förfoga)

  1. to dispose (over something), to have access (to something)

Conjugation
Conjugation of förfoga (weak)
Active Passive
Infinitive förfoga förfogas
Supine förfogat förfogats
Imperative förfoga —
Imper. plural1 förfogen —
Present Past Present Past
Indicative förfogar förfogade förfogas förfogades
Ind. plural1 förfoga förfogade förfogas förfogades
Subjunctive2 förfoge förfogade förfoges förfogades
Participles
Present participle förfogande
Past participle —
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

Further reading
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.