förstöra

See also: förstora

Swedish

Etymology

för- +‎ störa

Pronunciation
  • IPA(key): /fœʂʈœːra/
  • audio(file)

Verb

förstöra (present förstör, preterite förstörde, supine förstört, imperative förstör)

  1. to break, to demolish; to (deliberately) make something cease working

Conjugation
Conjugation of förstöra (weak)
Active Passive
Infinitive förstöra förstöras
Supine förstört förstörts
Imperative förstör —
Imper. plural1 förstören —
Present Past Present Past
Indicative förstör förstörde förstörs, förstöres förstördes
Ind. plural1 förstöra förstörde förstöras förstördes
Subjunctive2 förstöre förstörde förstöres förstördes
Participles
Present participle förstörande
Past participle förstörd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.