kläcka

See also: klacka

Swedish

Etymology

From Old Norse klekja.

Pronunciation
  • Rhymes: -²ɛka

Verb

kläcka (present kläcker, preterite kläckte, supine kläckt, imperative kläck)

  1. to hatch; to emerge from an egg
  2. to hatch; to devise an idea or a plan
  3. (in "kläcka ur sig") to blurt out (something ill-considered)

Conjugation
Conjugation of kläcka (weak)
Active Passive
Infinitive kläcka kläckas
Supine kläckt kläckts
Imperative kläck —
Imper. plural1 kläcken —
Present Past Present Past
Indicative kläcker kläckte kläcks, kläckes kläcktes
Ind. plural1 kläcka kläckte kläckas kläcktes
Subjunctive2 kläcke kläckte kläckes kläcktes
Participles
Present participle kläckande
Past participle kläckt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
  • kläcka ur sig
  • kläckning

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.