klå
Swedish
    
    Etymology
    
From Old Swedish klā, from Old Norse klá, from Proto-Germanic *klawjaną. Doublet of klia, klösa, klo, and klåda.
Pronunciation
    
- IPA(key): /kloː/
- Rhymes: -oː
Verb
    
klå (present klår, preterite klådde, supine klått, imperative klå)
- (sometimes with upp) to beat, to hit  
- Det är bara ett jobb. Gräset växer, fåglarna flyger, vågorna slår mot stranden och jag klår upp folk. (Mohammad Ali)- It's just a job. Grass grows, birds fly, waves pound the sand. I beat people up.
 
 
Conjugation
    
Conjugation of klå (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | klå | klås | ||
| Supine | klått | klåtts | ||
| Imperative | klå | — | ||
| Imper. plural1 | klån | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | klår | klådde | klås | klåddes | 
| Ind. plural1 | klå | klådde | klås | klåddes | 
| Subjunctive2 | klå | klådde | klås | klåddes | 
| Participles | ||||
| Present participle | klående | |||
| Past participle | klådd | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
References
    
- klå in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- klå in Svensk ordbok (SO)
- klå in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- klå in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
Anagrams
    
    This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.