läka

See also: laka, Laka, and łąka

Swedish

Etymology

From Old Norse lækna, from Proto-Germanic *lēkinōną. Cognate with Icelandic lækna.

Pronunciation
  • audio(file)

Verb

läka (present läker, preterite läkte, supine läkt, imperative läk)

  1. (intransitive) to heal; to become better
    Såret läker fint.
    The wound is healing nicely.
  2. (transitive, less common) to heal; to make better
    Tiden läker alla sår.
    Time heals all wounds.

Conjugation
Conjugation of läka (weak)
Active Passive
Infinitive läka läkas
Supine läkt läkts
Imperative läk —
Imper. plural1 läken —
Present Past Present Past
Indicative läker läkte läks, läkes läktes
Ind. plural1 läka läkte läkas läktes
Subjunctive2 läke läkte läkes läktes
Participles
Present participle läkande
Past participle läkt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.