rättfärdig

Swedish

Etymology

From Old Norse réttferðugr.

Adjective

rättfärdig

  1. righteous
    Kanhända finnas femtio rättfärdiga i staden
    Peradventure there be fifty righteous within the city (Genesis 18:24)

Declension
Inflection of rättfärdig
Indefinite Positive Comparative Superlative2
Common singular rättfärdig mer rättfärdig mest rättfärdig
Neuter singular rättfärdigt mer rättfärdigt mest rättfärdigt
Plural rättfärdiga mer rättfärdiga mest rättfärdiga
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 rättfärdige mer rättfärdige mest rättfärdige
All rättfärdiga mer rättfärdiga mest rättfärdiga
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.