släpa

See also: šlapa and şlâpa

Swedish

Etymology

Borrowed from Middle Low German slēpen, from Old Saxon *slēpian, from Proto-West Germanic *slaipijan.

Pronunciation
  • Audio(file)

Verb

släpa (present släpar, preterite släpade, supine släpat, imperative släpa)

  1. to drag or tow (with difficulty) over a surface
  2. (reflexive) to drag oneself, move slowly

Conjugation
Conjugation of släpa (weak)
Active Passive
Infinitive släpa släpas
Supine släpat släpats
Imperative släpa —
Imper. plural1 släpen —
Present Past Present Past
Indicative släpar släpade släpas släpades
Ind. plural1 släpa släpade släpas släpades
Subjunctive2 släpe släpade släpes släpades
Participles
Present participle släpande
Past participle släpad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
  • släp (“trailer”)
  • släpa sig ur sängen
  • släpning
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.