snöra

From Old Swedish snöra, snöre (“a string”) +‎ -a (“verb ending”), cognate with Danish snøre.

snöra (present snör or snörar, preterite snörde or snörade, supine snört or snörat, imperative snör or snöra)

1. to tie (e.g. one's shoelaces), to string, to squeeze, to attach with a string, to put on (shoes)

   Af ångest, Thova, mitt hjärta snöres samman.

   Of anguish, Thova, my heart is squeezed together.

   att snöra på sig skorna ― to put on one's shoes

   kavlade ned ärmarna och snörde på sig sina grova kängor

   rolled down his sleeves and put on his rough shoes

   att snöra upp ― to untie, to open up

   Därpå snörade de upp sina ränslar, framtogo instrumenter och bandager samt skredo till verket.

   Then they opened up their backpacks, took out instruments and bandages and started their work.

   att snöra in ― to ensnare

   Stilens ledighet och elegans förråder, att den aldrig snörts in i kanslispråkets formelsystem

   The ease and elegance of the style reveals, that it has never been ensnared in the system of bureaucratic formulations

• SAOB also lists another verb, snöra 1 (to twist, to make a string, to throw, to eat, ...).

• snörkänga
• snörliv
• snörning
• snörsko

• snärja
• snörpa

• snöra in Svensk ordbok (SO)
• snöra in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• snöra in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

• rönas, snöar