stånka

See also: stanka and stänka

Swedish

Verb

stånka (present stånkar, preterite stånkade, supine stånkat, imperative stånka)

  1. to pant and moan (as after exertion)

Conjugation
Conjugation of stånka (weak)
Active Passive
Infinitive stånka stånkas
Supine stånkat stånkats
Imperative stånka —
Imper. plural1 stånken —
Present Past Present Past
Indicative stånkar stånkade stånkas stånkades
Ind. plural1 stånka stånkade stånkas stånkades
Subjunctive2 stånke stånkade stånkes stånkades
Participles
Present participle stånkande
Past participle —
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Noun

stånka c

  1. an (often wooden) tankard with a handle and a hinged cover

Declension
Declension of stånka 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative stånka stånkan stånkor stånkorna
Genitive stånkas stånkans stånkors stånkornas

See also

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.