upphöjd

Swedish

Etymology

past participle of upphöja.

Adjective

upphöjd (comparative mer upphöjd, superlative mest upphöjd)

  1. elevated, exalted (of high rank, non-ordinary, etc.)
    Han besitter en upphöjd position inom litteraturen
    He occupies an exalted position within literature

Declension
Inflection of upphöjd
Indefinite Positive Comparative Superlative2
Common singular upphöjd mer upphöjd mest upphöjd
Neuter singular upphöjt mer upphöjt mest upphöjt
Plural upphöjda mer upphöjda mest upphöjda
Masculine plural3 upphöjde mer upphöjda mest upphöjda
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 upphöjde mer upphöjde mest upphöjde
All upphöjda mer upphöjda mest upphöjda
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
3) Dated or archaic

Verb

upphöjd

  1. past participle of upphöja.

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.