upptäcka

Swedish

Etymology

upp +‎ täcka

Pronunciation
  • Audio(file)

Verb

upptäcka (present upptäcker, preterite upptäckte, supine upptäckt, imperative upptäck)

  1. to discover
  2. (reflexive, dated) to reveal (oneself for someone)
    Ulysses upptäcker sig under tiden för de tvänne trogna herdarna
    Ulysses meanwhile reveals himself for the two faithful herders

Conjugation
Conjugation of upptäcka (weak)
Active Passive
Infinitive upptäcka upptäckas
Supine upptäckt upptäckts
Imperative upptäck —
Imper. plural1 upptäcken —
Present Past Present Past
Indicative upptäcker upptäckte upptäcks, upptäckes upptäcktes
Ind. plural1 upptäcka upptäckte upptäckas upptäcktes
Subjunctive2 upptäcke upptäckte upptäckes upptäcktes
Participles
Present participle upptäckande
Past participle upptäckt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.