väja

väja (present väjer, preterite väjde, supine väjt, imperative väj)

1. to (temporarily) change direction or course to avoid colliding with something

   I ett chickenrace förlorar den som väjer först ― In a chicken race, the first to turn loses

   Vi kunde inte väja för älgen ― We couldn't dodge (collided with) the moose

2. (figuratively) to avoid

   Han väjer inte för svåra uppgifter ― He faces difficult tasks head-on

3. to yield (give way) to

   I den här situationen ska bilar väja för cyklar ― In this situation, cars should yield to bikes

The thing being avoided follows the preposition för.

• väja undan

• bromsa (“brake”)
• gira (“swerve”)
• tvärnita (“slam on the brakes”)

• väja in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)