väva

See also: vava and væva

Swedish

Alternative forms
  • väfva (obsolete since 1906)

Etymology

From Old Swedish væva, from Old Norse vefa, from Proto-Germanic *webaną, from Proto-Indo-European *webʰ- (“to weave”). Compare Norwegian veve, Danish væve, Faroese veva, Icelandic vefa.

Verb

väva (present väver, preterite vävde, supine vävt, imperative väv)

  1. weave; to form something by passing lengths or strands of material over and under one another

Conjugation
Conjugation of väva (weak)
Active Passive
Infinitive väva vävas
Supine vävt vävts
Imperative väv —
Imper. plural1 väven —
Present Past Present Past
Indicative väver vävde vävs, väves vävdes
Ind. plural1 väva vävde vävas vävdes
Subjunctive2 väve vävde väves vävdes
Participles
Present participle vävande
Past participle vävd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Conjugation of väva (class 6 strong, archaic)
Active Passive
Infinitive väva vävas
Supine vävit vävits
Imperative väv —
Imper. plural1 väven —
Present Past Present Past
Indicative väver vov vävs, väves vovs
Ind. plural1 väva vovo vävas vovos
Subjunctive2 väve vove väves voves
Participles
Present participle vävande
Past participle väven
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Conjugation of väfva (class 6 strong, archaic, obsolete spelling, used before 1906)
Active Passive
Infinitive väfva väfvas
Supine väfvit väfvits
Imperative väf —
Imper. plural1 väfven —
Present Past Present Past
Indicative väfver vof väfs, väfves vofs
Ind. plural1 väfva vofvo väfvas vofvos
Subjunctive2 väfve vofve väfves vofves
Participles
Present participle väfvande
Past participle väfven
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.