deß

deß (definite, genitive singular)

1. Obsolete spelling of des

deß (genitive singular)

1. Archaic form of dessen.

deß

1. obsolete typography of dess (“its”)
   • 1831, Fredrik Cederborgh, Berättelse om […] John Hall‎, page 5:

     För att kunna åtkomma dylikt, wäl rätt artigt men föga räntegifwande kram, beslöt han, att, med en särdeles wäl försedd kaßa, resa till Danmarks hufwudstad, ungefär trettio mil aflägsen från deß födelseort Götheborg.

     In order to be able to access such, indeed quite polite but hardly interest bearing hug, he decided, with a particularly well-stocked purse, to travel to Denmark's capital city, about thirty miles distant from its birthplace, Gothenburg.

   • 1865 November 8, “Landsvägslokomotiv [Road locomotive]”, in Barometern‎, page 1:

     […] ; machinen är lättſkött och deß ſnabbhet kan utan ſwårighet ökas eller minſkas.

     […] ; the machine is easy to use and its speed can be increased or decreased without difficulty.

2. obsolete typography of dess (“at a specific time”)
   • 1740, Carl Gyllenborg, Swenska Sprätthöken, Comédie, Uti 5. Acter‎, page 40:

     […] och då skall J få bli qwar i Stockholm, til deß måßan wäxer på Er, för Juncker Torbiörn.

     […] and then You will stay in Stockholm, until moss grows on you, for Juncker Torbiörn.