fråga

See also: fraga, Fraga, and fragă

Swedish

Etymology

From Middle Low German vrāge (German Frage), from Proto-West Germanic *frāgu, from Proto-Germanic *frēgō. Displaced native spörja (“to ask”), spörsmål (“question”).

Pronunciation
  • IPA(key): /ˈfroːˌɡa/
  • audio(file)

Noun

fråga c

  1. question; sentence, phrase or word which asks for something
  2. question; subject for consideration
  3. question; proposal to a meeting
  4. matter, issue

Usage notes
  • (For the phrase När fråga är...) Recommendations against the use of this word in legal prose, together with suggested replacements, are found in Svarta listan : Ord och fraser som kan ersättas i författningsspråk (4th ed., 2011), published by the government of Sweden. The recommendations apply primarily to governmental texts; they may or may not apply to other legal prose.

Declension
Declension of fråga 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative fråga frågan frågor frågorna
Genitive frågas frågans frågors frågornas
  • See verb below

Verb

fråga (present frågar, preterite frågade, supine frågat, imperative fråga)

  1. to ask a question; to enquire, frain

Usage notes
  • Idiomatically, "To ask a question" is always "Att ställa en fråga" rather than "Att fråga en fråga."

Conjugation
Conjugation of fråga (weak)
Active Passive
Infinitive fråga frågas
Supine frågat frågats
Imperative fråga —
Imper. plural1 frågen —
Present Past Present Past
Indicative frågar frågade frågas frågades
Ind. plural1 fråga frågade frågas frågades
Subjunctive2 fråge frågade fråges frågades
Participles
Present participle frågande
Past participle frågad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.