jämn
Swedish
Etymology
From Old Swedish iæmpn, from Old Norse jafn, from Proto-Germanic *ebnaz. Compare Danish jævn, Norwegian Bokmål jevn, Norwegian Nynorsk jamn, Faroese javnur, Icelandic jafn, English even, Dutch even, effen, German eben.
Pronunciation
audio (file)
Adjective
jämn (comparative jämnare, superlative jämnast)
- (mathematics, about numbers) even; divisible by 2
- (mathematics, about functions) even; a function of one variable such that f(-x)=f(x).
- smooth, even
Declension
Inflection of jämn | |||
---|---|---|---|
Indefinite | Positive | Comparative | Superlative2 |
Common singular | jämn | jämnare | jämnast |
Neuter singular | jämnt | jämnare | jämnast |
Plural | jämna | jämnare | jämnast |
Masculine plural3 | jämne | jämnare | jämnast |
Definite | Positive | Comparative | Superlative |
Masculine singular1 | jämne | jämnare | jämnaste |
All | jämna | jämnare | jämnaste |
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic |
Derived terms
- dra jämnt
- fylla jämnt
- inte mer än jämnt
- jämn funktion
- jämna pengar
- jämnmod
- jämnt skägg
- jämnårig
- låta udda vara jämnt
- med jämna mellanrum
- nätt och jämnt
- väga jämnt
Further reading
- jämn in Svensk ordbok.
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.