köra

From Old Swedish kø̄ra, from Old Norse keyra (“to drive, fling, toss”), from Proto-Germanic *kaurijaną, *karjaną (“to turn, sweep”). More at cair.

• IPA^(key): /²ɕœ̞ːra/

• Audio

  (file)

köra (present kör, preterite körde, supine kört, imperative kör)

1. to drive; to operate a (motorized) vehicle (with wheels).

   Hon körde bilen ― She drove the car

2. (in some expressions) to go, to do it

   Nu kör vi! ― Let's go! (idiomatic)

   Kör, grabbar! ― Go / Do it, boys!

   När kör ni igång? ― When do you start (when do you go)?

3. (computing) to execute, run
4. (colloquial) to flunk, fail (an exam for instance)

   Synonym: kugga

• → Finnish: köraa

• köra bort, köra fram, köra från, köra in, köra med, köra på, köra runt, köra slut, köra torr, köra upp, köra ut, köra över, köra ihop sig

From the noun kör (“choir”), from Latin chorus.

• IPA^(key): /²kœ̞ːra/

köra (present körar, preterite körade, supine körat, imperative köra)

1. to sing in a choir
2. to sing as a backing vocalist

• körlektion

• kör

• köra in Svensk ordbok.
• köra in Reverso Context (Swedish-English)

• köar, röka, ökar