lärm

See also: larm and Lärm

Estonian

Etymology

Borrowed from German Lärm, from Italian allarme.

Noun

lärm (genitive lärmi, partitive lärmi)

  1. clamour, din, uproar, hubbub
    Synonyms: kära, kisa, müra

Declension
Declension of lärm (type riik)
singular plural
nominative lärm lärmid
genitive lärmi lärmide
partitive lärmi lärme / lärmisid
illative lärmi / lärmisse lärmidesse / lärmesse
inessive lärmis lärmides / lärmes
elative lärmist lärmidest / lärmest
allative lärmile lärmidele / lärmele
adessive lärmil lärmidel / lärmel
ablative lärmilt lärmidelt / lärmelt
translative lärmiks lärmideks / lärmeks
terminative lärmini lärmideni
essive lärmina lärmidena
abessive lärmita lärmideta
comitative lärmiga lärmidega

Derived terms
  • lärmama

German

Pronunciation
  • Audio(file)

Verb

lärm

  1. singular imperative of lärmen
  2. (colloquial) first-person singular present of lärmen
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.