skända
Swedish
Etymology
From Old Swedish skænda, from Middle Low German schenden, from Old Saxon *skendian, from Proto-West Germanic *skandijan. Cognate of Danish skænde, Dutch schenden, German schänden, Old English scendan.
Conjugation
Conjugation of skända (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | skända | skändas | ||
| Supine | skändat | skändats | ||
| Imperative | skända | — | ||
| Imper. plural1 | skänden | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | skändar | skändade | skändas | skändades |
| Ind. plural1 | skända | skändade | skändas | skändades |
| Subjunctive2 | skände | skändade | skändes | skändades |
| Participles | ||||
| Present participle | skändande | |||
| Past participle | skändad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Related terms
References
- skända in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- skända in Svensk ordbok (SO)
- skända in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- skända in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
- skända in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 2:1: M-T
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.