snöra

See also: snora, snòra, and snøra

Swedish

Etymology

From Old Swedish snöra, snöre (a string) + -a (verb ending), cognate with Danish snøre.

Verb

snöra (present snör or snörar, preterite snörde or snörade, supine snört or snörat, imperative snör or snöra)

  1. to tie (e.g. one's shoelaces), to string, to squeeze, to attach with a string, to put on (shoes)
    Af ångest, Thova, mitt hjärta snöres samman.
    Of anguish, Thova, my heart is squeezed together.
    att snöra på sig skornato put on one's shoes
    kavlade ned ärmarna och snörde på sig sina grova kängor
    rolled down his sleeves and put on his rough shoes
    att snöra uppto untie, to open up
    Därpå snörade de upp sina ränslar, framtogo instrumenter och bandager samt skredo till verket.
    Then they opened up their backpacks, took out instruments and bandages and started their work.
    att snöra into ensnare
    Stilens ledighet och elegans förråder, att den aldrig snörts in i kanslispråkets formelsystem
    The ease and elegance of the style reveals, that it has never been ensnared in the system of bureaucratic formulations

Usage notes

  • SAOB also lists another verb, snöra 1 (to twist, to make a string, to throw, to eat, ...).

Conjugation

  • snörkänga
  • snörliv
  • snörning
  • snörsko

See also

References

Anagrams

This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.