gräva

See also: grava, gravá, and gravà

Swedish

Etymology

From Old Swedish grava, græva, from Old Norse grafa, from Proto-Germanic *grabaną, from Proto-Indo-European *gʰrābʰ-.

Pronunciation

  • (file)

Verb

gräva (present gräver, preterite grävde, supine grävt, imperative gräv)

  1. to dig, to excavate; to move earth out of the way
    • 1541, Gustav Vasa Bible, Genesis (Första Mosebok), 26:19
      Groffuo ock Jsaacs tienare j dalenom, och funno ther en brunn medh leffuandes watn.
      (pre-1906 spelling) Grofvo ock Isaacs tjenare i dalenom, och funno der en brunn med lefvandes vatten.
      And Isaac's servants digged in the valley, and found there a well of springing water.
  2. (colloquial, journalism) investigate
    grävande journalistikinvestigative journalism

Conjugation

Derived terms

  • gräv ned dig!
  • gräva fram
  • gräva ned
  • gräva ned sig i
  • gräva upp
  • gräva ut
  • grävmaskin
  • grävning
  • grävskopa
  • nedgräva
  • utgräva
  • den som gräver grop åt andra faller själv däri

See also

Further reading

Anagrams

This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.