hämta

See also: hæmta

Swedish

Etymology

From Old Swedish hæmta, from Old Norse heimta, from Proto-Germanic *haimatjaną.

Pronunciation
  • Audio(file)

Verb

hämta (present hämtar, preterite hämtade, supine hämtat, imperative hämta)

  1. (transitive) to get, to fetch
  2. (transitive, sometimes with upp) to pick up
  3. (reflexive) to recover (from a shock, a misfortune, a cold etc.)

Conjugation
Conjugation of hämta (weak)
Active Passive
Infinitive hämta hämtas
Supine hämtat hämtats
Imperative hämta —
Imper. plural1 hämten —
Present Past Present Past
Indicative hämtar hämtade hämtas hämtades
Ind. plural1 hämta hämtade hämtas hämtades
Subjunctive2 hämte hämtade hämtes hämtades
Participles
Present participle hämtande
Past participle hämtad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
  • hämtning
  • hämta hem
  • hämta in
  • hämta upp
  • hämta ut

Further reading
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.