känna

From Old Swedish kænna, from Old Norse kenna, from Proto-Germanic *kannijaną.

• audio

  (file)

• IPA^(key): /ˈɕɛn.na/

känna (present känner, preterite kände, supine känt, imperative känn)

(The examples below include various particle verbs with känna as the root, like känna efter and känna till.)

1. to feel, to sense

   Jag känner mig sjuk. ― I feel ill.

   Jag känner mig illamående. ― I feel sick.

   Jag känner att vattnet är varmt. ― I feel that the water is warm.

   Jag känner efter om vattnet är varmt. ― I am probing to check whether the water is warm.

   Jag känner till att vattnet är varmt. ― I know that the water is warm.

   Jag känner på mig att vattnet är varmt. ― I have a hunch that the water is warm.

   Vattnet känns varmt. ― The water feels warm (to me).

   Vattnet känner sig varmt. ― The water (can feel things and) is feeling warm.

2. to know (a person)

   Jag känner inte honom. ― I don't know him.

   Jag känner inte igen honom. ― I don't recognize him.

   Jag känner inte till honom. ― I don't know of him.

See also kännas, which usually means "to feel (a particular way, of something)" rather than "to be felt."

• känna in Svensk ordbok.

• knäna, änkan