kräkas

From Old Swedish kräkias, from Old Norse kræghe, from Proto-Germanic *krakōną (“to crack, crackle, shriek”), ultimately from Proto-Indo-European *gerh₂- (“to resound, cry hoarsely”). Cognate with Scots crak (“to crack”), West Frisian kreakje (“to crack”), Dutch kraken (“to crunch, creak, squeak”), Low German kraken (“to crack”), German krachen (“to crash, crack, creak”), Lithuanian gìrgžděti (“to creak, squeak”), Old Armenian կարկաչ (karkačʿ), Sanskrit गर्जति (gárjati, “to roar, hum”).

Or from Proto-Indo-European *gerg-, *grā- (“to crow, shout”), from *ger- (“to make a sound, cry hoarsely”) ultimately of onomatopeic origin. Cognate with Lithuanian girgždėti (“to creak, squeak”).

kräkas (present kräks, preterite kräktes, supine kräkts, imperative kräks)

1. (deponent) to throw up, to vomit.

   Det är lätt att förstå varför du vill kräkas.

   It is easy to understand why you want to vomit.

• kasta upp
• lägga en pizza (slang)
• spy
• vomera

• kräkare
• kräkfärdig
• kräkmedel
• kräkning

• kräkas in Svensk ordbok.

• käkars