stänga

See also: stanga, stånga, and štanga

Swedish

Etymology

From Old Norse stengja (“to bar”) (> Danish stænge (“to bar, bolt”)), cognate with dialectal German stängen/stängeln.

Pronunciation
  • Audio(file)

Verb

stänga (present stänger, preterite stängde, supine stängt, imperative stäng)

  1. to close, to shut
    De stängde dörren.
    They closed the door.
    De stänger klockan tre.
    They close at three o'clock.

Conjugation
Conjugation of stänga (weak)
Active Passive
Infinitive stänga stängas
Supine stängt stängts
Imperative stäng —
Imper. plural1 stängen —
Present Past Present Past
Indicative stänger stängde stängs, stänges stängdes
Ind. plural1 stänga stängde stängas stängdes
Subjunctive2 stänge stängde stänges stängdes
Participles
Present participle stängande
Past participle stängd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

Further reading

Anagrams
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.