läcka

See also: lacka

Swedish

Etymology

From Old Norse leka, from Proto-Germanic *lekaną.

Pronunciation
  • IPA(key): /ˈlɛˌka/
  • Rhymes: -²ɛka

Noun

läcka c

  1. a leak; a crack, crevice, fissure, or hole which admits water or other fluid, or lets it escape.
  2. a leak; the entrance or escape of a fluid through a crack, fissure, or other aperture.
  3. a leak; the person through whom information, especially secret information, escapes.

Declension
Declension of läcka 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative läcka läckan läckor läckorna
Genitive läckas läckans läckors läckornas
  • läckage

Verb

läcka (present läcker, preterite läckte, supine läckt, imperative läck)

  1. to leak; to allow fluid to escape or enter something that should be sealed.
  2. to leak; to reveal secret information.

Conjugation
Conjugation of läcka (weak)
Active Passive
Infinitive läcka läckas
Supine läckt läckts
Imperative läck —
Imper. plural1 läcken —
Present Past Present Past
Indicative läcker läckte läcks, läckes läcktes
Ind. plural1 läcka läckte läckas läcktes
Subjunctive2 läcke läckte läckes läcktes
Participles
Present participle läckande
Past participle läckt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.