räkna

From Late Old Norse reikna, which is borrowed from Middle Low German rekenen. Cognate with Icelandic reikna, English reckon.

• Audio

  (file)

räkna (present räknar, preterite räknade, supine räknat, imperative räkna)

1. to count; to enumerate the digits of one's numeral system.

   Kan du räkna till hundra? ― Can you count to a hundred?

2. to count; to determine a number

   Han räknade apelsinerna ― He counted the oranges

3. to count (as); to consider something an example of something.

   Jag räknar äpplen som en sorts frukt ― I count apples as a type of fruit

4. to calculate; to perform a calculation

   Han räknade på uppgift 4 ― He was working on (doing calculations related to) assignment 4

5. to count on something or someone, to rely on something or someone, to expect something

   Jag räknar med att du är där och sköter dig ― I'm counting on you being there and behaving

   Jag räknar med dig ― I'm counting on you

   Jag räknar med regn ― I'm expecting it'll rain

• beräkna (“calculate”)
• räkna av
• räkna fram (“calculate”)
• räkna ihop (“add up”)
• räkna in
• räkna med (“include, take into consideration (in a calculation)”)
• räkna ned (“count down”) / räkna ner
• räkna upp (“enumerate”)
• räkna ut (“calculate”)
• räknare (“counter, calculator”)
• räknas (“be counted (as)”)
• räkneord (“numerals”)

• → Finnish: reknata
  • → Ingrian: reknata

• räkna in Svensk ordbok.

• knäar, kärna, räkan